krokigt brokigt
svart bläckpenna
Kära svarta bläckpenna, det var så längesedan, jag bara ritade, utan tankar, bara lät bilden växa fram, utan en baktanke, liggande och lurandes, liggandes och kritiserandes, tänkandes tekniker, tänkandes att nu ska jag lära mig nytt, nu ska jag lära mig att behärska färgen. Det var så längesedan, känns det som, jag bara ritade, med min kära svarta bläckpenna, bara lät bilden växa fram, känna en lättnad, ett fokus, en kanal, en tanke en känsla ett tillstånd - växa fram på papperet, tillsammans med dig, svarta bläckpenna. Tills igår, då jag en stund tillät mig att hitta tillbaka till dig, till mig, igen.
Missbrukande Madamé
akvarell
Bror tyckte hon såg ut som en knarkare, och jag kunde ju inte annat än att hålla med. Pappa tyckte hon såg ut att ha levt ett hårt liv, men att hon ändå hade någonting i ögonen, som att hon var påväg tillbaka.
Därför fick hon namnet Missbrukande Madamé.
ett slags sälvporträtt
akvarell
Ansikte
i svart, vitt och grått med bläck, blyerts, akryl och akvarell
Sedan i slutet av förra året har jag varit väldigt inne på att rita ansikten.
Får jag lov att presentera Farbror Blyerts Fyrkantsson?
autobús turístico
Bussturen över La Gran Canaria, och det mesta som vi fick se och uppleva på vägen.
Finally!
Helt klart är det ju förresten inte, redovisningen är kvar, nästa onsdag.. Hjälp.
Fick bli en liten egen illustration till arbetet, mani och depression blandat med ångest.
det finns ett hål, dit solen inte når
Färgpennor, tusch, akvarell, akryl. Färgen blev lite konstig, mycket mörkare, här på fotot, men struntsamma.
Har målat och har spelat Alfapet och vunnit över bror! haha, woho! Första gången och ja, jag är stolt över det, för jag vann, jag vann, jag vann, yes! Fyrahundra poäng också. Och så har jag.. stekt pannkakor, sett på How I met your mother (på engelska utan text - bra där Ellinor, engelska-träning!) och.. inte packat som jag hade planerat, men det får bli imorgon istället. Planet går visst inte förrän klockan tio på kvällen, så det ska nog hinnas med gott och väl.
Öva på ögon, i akvarell
första
andra
tredje
fjärdeSom en liten.. sammanfattning eller sammanställning eller någonting :)
Förresten - mysteriet med den försvunna mobilsladden är löst (inte för att jag tror att någon följer det med spänning, men kan skriva ändå, OM någon trots allt sitter och funderar och tänker så det knakar på vad som hände med Ellinors mobilsladd..). Den hade inte gått upp i rök, nej. Den hade trillat på golvet och hamnat i skarven mellan mattan och ett par svarta byxor, och var typ omöjlig att upptäcka förrän jag skulle sova och lyfte på byxorna.. Sladden var återfunnen. Mysteriet löst.
Idag vaknade jag klockan tolv och var sjukligt trött. Snoozade många gånger, men gick upp tillslut. Trodde att jag skulle till skolan, men inte då. Lektionen var tydligen inställd. Åkte istället bilen med bror och handlade kattmat och lämnade in min arbetstidslapp till Bemanningcentrum. Åkte hem, målade lite, åt lunch och sedan var det jobb på ålderdomshemmet klockan fyra till nio, sedan hem och titta på Bibliotekstjuven och Drottningsoffret på televisionen.
försvunnen sladd
Jag hittade min mobilkamera-inladdningssladd till datorn, i en påse i mitt rum för typ fem minuter sedan. Blev glad för det, för jag visste inte innan vart den var någonstans. Sekunderna efter fyndet drog jag ut en sladd ur väggen två meter därifrån, gick ner för trappan, hämtade en knäckebrödsbit i köket, hämtade datorn i vardagsrummet, gick in på brors rum och satte igång datorn.. allt detta tog sammanlagt typ en halv minut - men ändå är den där mobilkamera-inladdningssladden spårlöst försvunnen!
Den bara försvann, någonstans på den där jättekorta vägen, och den finns inte någonstans, jag har letat och letat men den är borta! Det är bara så knäppt.. Poff, upp i rök liksom. Jag fattar inte, jag har verkligen letat överallt.
Nu ska jag göra som flickan på teckningen, linda in mig i mitt täcke, och somna. Godnatt.
Edward saxhand-inspirerad
Imorgon ska jag nog åk skidor med bror i Hammarbybacken. Är sjuk egentligen, har varit det i två dagar nu, hostig och snorig och ont i halsen.. Men det börjar bli rastlöst att spendera dagarna framför tv:n, även fast ritblocket lindrar väldigt mycket och tillsammans med det känner jag att de här dagarna varit.. hmm, lärorika? Aaa.
Klappat och klart!
Det var bra att åka vidare, till nästa centrum, ett större sådant. Och väl där hittade jag faktiskt många tänkvärda alternativ, till och med så att det blev svårt att välja vad som skulle få bli en julklapp.. Men tillslut bestämde jag mig i alla fall, och därmed var alltså julhandlingen för i år avklarad!
Ska bara slå in alla klapparna nu, och för ovanlighetens skull sätta rim på några av dom, för att det ploppade upp en hel massa rim i huvudet, så jag tyckte att det kunde vara lite skoj att ha med. :)
.. dagens teckning, eller något;
- Kloande katt
Fru Figurik Keramik
Här är hon (eller han eller den), min skulptur som jag gjort på keramiken. Från början en lerklump, men efter en del knådning, en del formning, en del bränning, en del målning och en del glasyrering så blev lerklumpen tillslut en Fru Figurik Keramik.
(vet att fotokvalitén inte är något vidare, men verkar som att det inte finns någon närbilds-inställning på min mobil)
Förövrigt idag - Bror kommer inte hem från sin resa idag heller. Det är fortfarande flygkaos och jag hörde dessutom på radion att det är som allra värst i England, just där han befinner sig, inte toppen precis.
I eftermiddag och kväll ska jag jobba, de ringde idag och det passade bra. Så vi hörs väl när jag kommer hem igen, eller imorgon!
♥
(uppdaterat; jag döpte om henne, från Miss till Fru)
former, färger, fruktkött
Jag kallar dom för frukter i fyrkanter, och det runt omkring för ett färgglatt kaos.
grynig griseknorr och godernatt
.. akvarell och färgpennor fångat i ett inte allför vackert fotografi
vått-i-vått i blått-i-blått
varför är det så? varför är det så, att det kan vara så svårt.. att.. liksom.. lyssna, att våga lyssna, innåt? varför är det så, att ju längre tiden går, som man inte lyssnar, inte ser, så byggs det upp.. som en mur, mot sig själv, och mot världen runtom? varför är man ibland bara så rädd, för att rasera, det där, som man själv bygger upp, som man avskyr, men som håller någonting på avstånd? håller avstånd till vad, till sig själv? varför inbillar man sig ibland att det är lättare att blunda, när man VET, att så inte är fallet?
varför.. är i vissa fall ett facit i handen, inte svar på frågan? varför är inte alltid facit detsamma som svar, som lösning, som den där lättnaden som ett svar kan innebära?
är det för att.. livet inte har någon sann logik, ingen lösning, inget svar, eller vad?
E.T.
(han blev visst lite blank i inscanningen, men, det kan inte hjälpas)
det där med ålder
jag menar.. att jag liksom insett någonting.. att tiden känns så påtaglig, så mycket verkligare än vad den någonsin gjort, någon gång tidigare.. och det känns som att jag kommit upp ett snäpp, att jag är på en annan nivå, i mitt liv.
på tal om ålder, och tid.. ett konstigt sammanträffande inträffade idag. jag jobbade på samma avdelning, som min gamla dagisfröken! jag mindes inte henne. hon mindes mig. mindes bror, mamma och pappa, kompisar från den tiden, mindes att jag var extra fäst vid henne och att det bara var hon som fick ta på mig overallen.. det var en känsla som är svår att beskriva, som fyllde mig när hon sa det.. var som att.. en liten del, en liten del av det förflutna, av lilla mig, hann ifatt och la sig tillrätta inombords, kändes som att livet som passerat drogs ihop och jag kände mig.. hel, på något vis.
hoolabandoola
tomt på bilder, tomt på teckningar, tomt på konstiga verk. sanningen att säga.. så har jag blivit lite lat med det där, orkar inte scanna in så ofta.. och andra delen av sanningen är att teckningarna och själva tecknandet är på ett annat sätt nu jämfört med förr. då gjorde jag en åt gången, när den var klar (antingen på några minuter eller kanske efter en dag eller så) började jag med nästa.. nu är det mer som att jag.. utforskar, hehe. gör inte hela tiden färdiga teckningar, ritar mycket för att testa, typ.. lära mig, lite nya tekniker (fy, vilket tråkigt ord) och så.. varje teckning är inte som en bebis, eller som att se en del av sig själv, på papperet, så som det var innan.. det är annorlunda nu. och ibland saknar jag hur det var förr. men, det här är på ett annat sätt, och det är kul, det med, för utveckling, inom allting, är nog nödvändigt..
voff
