Ellinor

varför är det så? varför är det så, att det kan vara så svårt.. att.. liksom.. lyssna, att våga lyssna, innåt? varför är det så, att ju längre tiden går, som man inte lyssnar, inte ser, så byggs det upp.. som en mur, mot sig själv, och mot världen runtom? varför är man ibland bara så rädd, för att rasera, det där, som man själv bygger upp, som man avskyr, men som håller någonting på avstånd? håller avstånd till vad, till sig själv? varför inbillar man sig ibland att det är lättare att blunda, när man VET, att så inte är fallet?

varför.. är i vissa fall ett facit i handen, inte svar på frågan? varför är inte alltid facit detsamma som svar, som lösning, som den där lättnaden som ett svar kan innebära?

är det för att.. livet inte har någon sann logik, ingen lösning, inget svar, eller vad?