Ellinor

tagit mig i kragen och ägnat hela eftermiddagen åt att göra i princip allt färdigt i söka-skola-processen. nu är det bara att vänta på att personbeviset ska dimpa ner i brevlådan, samt få en betygsutskrift från nuvarande skolan, och när det är klart ska jag posta brevet to the school!

tjo, tjong, bong.

oj oj oj, det är en del arbete. att skriva personligt brev, samla ihop arbetsprover och allt som ska göras innan ansökan till de olika skolorna kan skickas iväg. men det känns bra, att ha börjat, för det görs inte av sig själv, det är en del jobb med det, men det är bara att göra, och det känns bra att ha kommit igång med det, för jag hoppas så att hösten ska tillbringas på en skola långt härifrån, görandes det som jag älskar allra mest!

idag, mina damer och herrar, har inte varit en helt vanlig dag. det har varit en aningen konstig, annorlunda och hej vilt blandad måndag.

började med en långpromenad till coop, där en ram skulle lämnas tillbaka. dock gick det hela lite (mycket) fel.. jag är ju van att man lämnar tillbaka varor i kassan, så som det är på klädaffärer och liknande, så jag går in bakvägen och ställer mig direkt i kassakön. tar upp ramen och när jag kommer fram säger jag att jag vill lämna tillbaka den. men då säger kassörskan att det gör man vid kundservice som är vid ingången, och att jag ska gå innevägen dit. gör som hon säger och medans jag går där med ramen och kvittot slår det mig hur fel hela situationen är, jag går där med en ram och ett kvitto, men hur ska de veta att det är just den ramen kvittot tillhör, och att jag inte tagit en helt ny i affären? denna känsla besannas också n'r jag kommer fram till personaltanten i kundtjänst.. hon ser misstänksam ut, och undrar hur jag kom innevägen med ramen och kvittot.. jag säger som det varit och måste beskriva, vart jag kom in, kassörskan, och hon ringer några samtal inom affären.. typ tio minuter senare kommer en väktare till mig..   -var det du som hade en ram? -eh, jaa.. -kan du följa med mig? eh, hjälp. ska visa vilken ingång jag kom in igenom, vilken kassa jag gick förbi, vart jag tog upp ramen.. och det hela slutar med att jag får vänta vid ingången, han går in i ett rum, tittar på tv-skärmar och kommer ut ett tag senare och säger att    - du ska få pengarna tillbaka för ramen.

usch, det var jobbigt! jobbigare än vad jag skulle kunna tänka mig, att liksom bli oskyldigt anklagad, eller i alla fall misstänkt. det var inte speciellt roligt. förstår ju ändå att de behövde göra som de gjorde, de gjorde ju vad som måste göras och förklarade att de var tvungna för ibland försökte folk sno varor på det sättet.. men det var ju dumt att det skulle bli såhär fel, fast blev ju ändå rätt tillslut, och det kändes SKÖNT.

jag har också varit med johanna och anna-carin i handen där vi letade och hittade leggins till den första av dessa damer, och varit i djuraffären där det fanns urgulliga kaniner och hamstrar. ville impulsköpa men vi lät bli.

och så sist, men absolut inte minst - jag har sålt min första tavla idag! en akvarell med ett ansikte. så obeskrivligt glad över det, känslan i kroppen, den är liksom.. oslagbar. hur ska jag förklara? det är just det att.. känslan, bekräftelsen, att det som jag håller på med så mycket, det som är som en avspegling av mig och min värld, det som kommer ut på papperet, det som jag går in och fösvinner i så ofta.. att det gör intryck på någon annan, att någon annan berörs av det och vill ha hemma, sätta upp på väggen.. det är stort. det är som att bli sedd, bli förtstådd, på en helt annan nivå än på andra sätt, det är som att känna en slags mening, ett band, samhörighet med betraktaren, förståelse för varandra, och att ha en plats, lämna ett avtryck, som betyder någonting, inte bara för mig när jag sitter och målar, utan även för någon annan, gör ett intryck som bildar ett avtryck. det är så fint, känns så.

även en känsla av vemod smyger sig in där på ett hörn, men den vägs över, blir så liten, i jämförelse med de bra känslorna, att lämna ifrån sig en liten del av sig själv, av något som kommit ur en själv inspirerat av känslor och händelser, insidan och utsidan, verkligt och mindre verkligt, minnen och fantasi. de bra känslorna av mening och allting, det väger så många tyngder över vemodet, och vemod kan också vara fint, ett tecken på att något betyder, är känsloladdat.

inte att förglömma heller - jag har ju lagat middag också! kycklingfile fylld med chorizo och tomat, med egengjord paprika-kesella, och pasta med haricot verts-bönor som tillbehör. festmåltid!