krokigt brokigt




svart bläckpenna



Kära svarta bläckpenna, det var så längesedan, jag bara ritade, utan tankar, bara lät bilden växa  fram, utan en baktanke, liggande och lurandes, liggandes och kritiserandes, tänkandes tekniker, tänkandes att nu ska jag lära mig nytt, nu ska jag lära mig att behärska färgen. Det var så längesedan, känns det som, jag bara ritade, med min kära svarta bläckpenna, bara lät bilden växa fram, känna en lättnad, ett fokus, en kanal, en tanke en känsla ett tillstånd - växa fram på papperet, tillsammans med dig, svarta bläckpenna. Tills igår, då jag en stund tillät mig att hitta tillbaka till dig, till mig, igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0