happy new year!

2011

nu ska jag bege mig utåt - gott nytt år!

med chokladkaffet och stockholm i mitt hjärta av petter som sällskap.




Haha, jag har som mina egna bild-lektioner.
Och jag trivs med det. Ritar av bilder, lär mig lite nya tekniker - inte för att det måste bli bra, men för att jag vill lära mig, för att jag vill utvecklas, kunna göra mer som jag vill.

Nu är jag inne i en porträtt-period. Ritar med blyerts och bläck, och bilden som växer fram nu är på en släkting, som fyller jämna år om cirkus några veckor.


(en bild bara för bildens skull på ängeln i mitt rum)

Ikväll är det ju nyår och det ska firas med några kompisar på en fest i en grannkommun, hoppas på en bra start på ett nytt bra år!

vågorna guuungar oss

Finlandia, här kommer vi!

Klockan halv åtta ikväll går färjan, från Värtahamnen till Åbo, och sedan tillbaka igen. Jag, Johanna och hennes kompis Emelie och hennes kompis Sara ska åka kryssningen, så igen - här kommer vi!

Tv:n står på med programmet Operation Skönhet.




Det handlar om personer som råkat ut för misslyckade ansikstlyft, maglyft, bröstlyft med mera. Men operationerna har alla blivit misslyckade och istället för vackrare, ser kroppsdelarna bara hemska ut.

Jag har tänkt en del på det där, hur dåligt personer som råkar ut för misslyckade skönhetsoperationer måste må. Några har sagt innan operationen att de vet att det är farligt att operaras, att möjligheten att det går fel och att de dör finns, ändå tycker de att det är värt risken.

Jag undrar dock, om de tänkt på att det kan vara så att operationen går fel, men att de överlever, och att kroppsdelen de varit så onöjda med att de riskerar livet för att förändra den, förändras till det groteskt mycket sämre istället?

Om man dör lider man ju inte av det. Men om man överlever - hur stor lust har man att fortsätta leva då?

hej där, mitt i natten

egentligen har jag inget särskilt att skriva. eller egentligen kanske jag har mycket att skriva om, men ingenting som jag skriver om nu ändå.

jag kan inte sova. har i och för sig inte försökt heller. men jag känner mig så.. otrött. så osömnig. inte pigg heller, men jag är bara inte sovtrött. och jag kände väl ett behov av att skriva det här på bloggen, eftersom jag gör det, eller något.

ikväll och i början av inatt har jag och mam bakat julgodis i form av knäck och choklad-polkagris-godisar, som blev goda båda två.

tittade runt på bloggar också. läste och fastnade för en som jag läste inlägg efter inlägg i.. och plötsligt slog det mig, att den här bloggen har ju svaren på en frågeställning i mitt projektarbete! bra där.


Klappat och klart!

Sådär, ja. Nu är alla julklappar inhandlade. Var iväg en sista sväng idag, först i ett litet köpcentrum för jag tänkte att om jag går in i varje affär, och verkligen LETAR, då måste jag ju helt klart hitta någonting som är värt att köpa som julklapp. Men icke. Jag gick igenom hela köpcentrumet, tittade igenom varje hylla noggrant noggrant, men inte då. Inte en endaste grej som kunde passa. Bara ett julhjärta på rea som jag tyckte var fint och köpte till mig själv, men det var ju inte själva planen..

Det var bra att åka vidare, till nästa centrum, ett större sådant. Och väl där hittade jag faktiskt många tänkvärda alternativ, till och med så att det blev svårt att välja vad som skulle få bli en julklapp.. Men tillslut bestämde jag mig i alla fall, och därmed var alltså julhandlingen för i år avklarad!

Ska bara slå in alla klapparna nu, och för ovanlighetens skull sätta rim på några av dom, för att det ploppade upp en hel massa rim i huvudet, så jag tyckte att det kunde vara lite skoj att ha med. :)

.. dagens teckning, eller något;



- Kloande katt

tjugoförsta

Hemkommen från jobbet för någon timme sedan och jag kan säga er att det är ISKALLT utomhus. Känns i näsan när man andas in, att det näshåren liksom fryser fast - och då är det kallt minnsan!

Imorgon ska jag jobba igen, åtta till fem, skönt med halv dag. Efteråt ska jag ge mig och på jakt efter några sista julklappar! Hoppas hoppas jag hittar, måste hitta nu ju.

Fru Figurik Keramik



Här är hon (eller han eller den), min skulptur som jag gjort på keramiken. Från början en lerklump, men efter en del knådning, en del formning, en del bränning, en del målning och en del glasyrering så blev lerklumpen tillslut en Fru Figurik Keramik.

(vet att fotokvalitén inte är något vidare, men verkar som att det inte finns någon närbilds-inställning på min mobil)

Förövrigt idag - Bror kommer inte hem från sin resa idag heller. Det är fortfarande flygkaos och jag hörde dessutom på radion att det är som allra värst i England, just där han befinner sig, inte toppen precis.

I eftermiddag och kväll ska jag jobba, de ringde idag och det passade bra. Så vi hörs väl när jag kommer hem igen, eller imorgon!



(uppdaterat; jag döpte om henne, från Miss till Fru)

i ett hus vid skogens slut.






Gick på en promenad med mamma igår, och det var inte det lättaste, om man säger så. Snö i luften, snö på marken, snö i högar, snö i ögon, snö i skor. Men det var vackert, det var det verkligen, så det var värt det, absolut.

thismondaymorning

Min keramikskulptur är bränd och jag är nöjd! Matt grå överkropp, glansig färgglad underkropp med kjol. Glaseringen blev lyckaaad.

Har mattematiklektion idag med X och Y och andra krumelurer och formler. Innan den ska jag se vad som serveras för lunch i matsalen och äta av den, och översätta några (eller några och några, ungefär tjugo stycken..) ord som jag inte förstod på två sidor i engelskaboken som jag läser - We have always lived in the castle.



Också, idag skulle storebror ha kommit hem från sin halvårslånga vistelse i Austalia. Meen.. som alla vet, så är det SNÖKAOS utomhus på marken och framför allt uppe i himelen. Vilket innebär en hel massa inställda flyg och resekaos, vilket i sin tur innebär en längre hemfärd och en natt på femstjärning lyxhotell i Thailand, vilket alltså betyder att bror inte kommer hem idag som planen var, men förhoppningsvis innan julafton!

weekend,

med Kelly och Helena! Lagade, som sagt, tacos, gick ut till ett salsaställe och idag har vi handlat julklappar i Kista centrum fram till klockan åtta på kvällen.



Lördagskväll

Ikväll kommer Helena och Kelly hit. Vi ska äta tacos med cornköttfärs, höra vad varandra haft för sig mellan tiden från sist vi träffades, och sedan ska vi åka in till staden till något uteställe.

Tjooho!


Upprabbling

Godnatt, igen. Jag har inte gått och lagt mig ännu.

Har sett på en film som gick på tv, handlade om ett kärlekspar, där pappan till kvinnan var en slags maffiaboss, och mannen som spelades av Hugh Grant, blev indragen i den där maffiacirkusen och han skulle låtsas bli skjuten, men allting gick fel så låtsasblodet sprutade på bröllopet utan att någon ens skjutit.. och ja, den var kul!

Har målat en katt också. Som svävar, sitter fast med klorna i marken som ballongsnören, eller något.

Och så har jag druckit glögg, ätit leverpastejssmörgåsar, varit inne på ansiktsboken och druckit saffranste.

Tidigare idag har jag jobbat med gamlingarna, sett på kungabröloppet, spelat återvinningsspel på mr mobilert, dammsugit, läst om hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, låtit julöl och vin ta min systembolaget-oskuld, ringt om finlandsfärjan den tjugonionde december (kuuuligt) och så har jag.. avslutat dagen med att rabbla upp allting som jag gjort under dagen!

smile like you mean it, and mean it



Vissa dagar är helt enkelt bara bättre än andra. Vissa stunder, vissa timmar, vissa, ibland, ja vissa hela dagar. Då det bara känns bättre, i hela kroppen och huvudet, då allt känns så klart och så lätt, då man är uppe vid en slags yta och en del av allting runt omkring, då det inte finns något tydligt runt omkring, för man är mitt i det, man är en del av allting.

Dessa stunder, dessa dagar, de älskar jag. Idag var en sådan dag och det känns bara, kort sagt - så bra!

GODERBAJ, på dig!

former, färger, fruktkött



Jag kallar dom för frukter i fyrkanter, och det runt omkring för ett färgglatt kaos.


gylleneknorren



Den är rolig, riktigt rolig. Har nog aldrig skrattat så mycket åt en julkalender, faktiskt.

Knorrhotellet är helt klart en favorit, tillsammans med En riktig jul, som var för några år sedan, och såklart - Greveholm.

uppåt!

Oj, jag tror att min statistik-visare på bloggen har fått fnatt. Den har ungefär tjugodubblats mot vad den brukar stå på. Inte logiskt. Inte logiskt över huvud taget. Tror att den luras. Men jag låtsas, att den inte gör det, jag låtsas, att den visar sanningen, för det blir ju så mycket roligare då.

- Hej alla mina jättemånga läsare!

tro på orden, de är sanna

Jag tror, jag vill tro och jag tror, att alla personer har en styrka.

Alla personer har någonting som är just den. Någonting att landa i, någonting att identifiera sig med, någonting som är just den. Någonting att vara bra på, att trivas med. Oavsett det är att laga mat, att springa snabbt, att fixa med datorer, att lyssna på andra människor, att måla, att torka golv, att köra bil, att lära ut, att hitta lösningar, att formulera frågor, att skriva texter.

Kanske känns det inte alltid, kanske försvinner känslan och blir osynlig för en stund, men jag tror ändå, jag vill ändå tro och jag tror, att alla personer har en plats, en slags uppgift, det som känns rätt, det som är den. Och det som är mest rätt, det är att följa det där som känns som du, för det är du. Och det finns en plats för dig.

Det är din väg. Den kan inte bli fel, inte för dig, så länge du vågar följa den, då går du din väg, då är du, du.

Det enda som kan bli fel, det är om du inte följer den. Då hela kroppen skriker att du gör fel, fel, fel. Lyssna till det. Då går du inte din väg. Då är du, inte du.

Det finns ingen allmänt rätt väg, ingen normal, ingen vanlig.

Det är din väg, som är rätt, för dig.

.

Det är något alldeles speciellt, med att läsa texter som man känner igen sig i. Att för en stund känna sig uppfylld, av någon annan människas ord, känna sig förstådd och känna sig mindre ensam.

De där orden, de där texterna, som prickar helt rätt, som uppfyller, som bekräftar ens eget tillstånd. De förändras, de förändras hela tiden. Frustrationen, som kan ta över, när en text som betytt så mycket, beskrivit så väl, inte längre har den där magiska effekten. Byts ut mot känsla av förvirring, känsla av borttappade känslor.

Den känslan, den är inte sann, den är bara en signal, att man letar efter förståelse, på fel ställe, att man dröjer sig kvar, i det förflutna. Den är inte ett facit som säger att du är oförstådd, av allt och av dig själv.

Texter finns i tusental, och orden för just dig, som är dig, de förändras, de förflyttas, förvandlas.

De byter form.

grynig griseknorr och godernatt



.. akvarell och färgpennor fångat i ett inte allför vackert fotografi

vått-i-vått i blått-i-blått



varför är det så? varför är det så, att det kan vara så svårt.. att.. liksom.. lyssna, att våga lyssna, innåt? varför är det så, att ju längre tiden går, som man inte lyssnar, inte ser, så byggs det upp.. som en mur, mot sig själv, och mot världen runtom? varför är man ibland bara så rädd, för att rasera, det där, som man själv bygger upp, som man avskyr, men som håller någonting på avstånd? håller avstånd till vad, till sig själv? varför inbillar man sig ibland att det är lättare att blunda, när man VET, att så inte är fallet?

varför.. är i vissa fall ett facit i handen, inte svar på frågan? varför är inte alltid facit detsamma som svar, som lösning, som den där lättnaden som ett svar kan innebära?

är det för att.. livet inte har någon sann logik, ingen lösning, inget svar, eller vad?

aloha baloha



Bara för att jag har en ny mobil och bara för att min nya mobil har en bra kamera och bara för att min nya mobil med bra kamera har ett slags miniphotoshop-program och bara för att man i detta program kan leka och fixa och trixa och göra om fula bilder till fina eller bruna bilder till gula eller tråkiga bilder till kula.

sanktaaaluciaa



Var i västermalmsgallerian idag när jag hörde "sankta luciaaa.." någonstans ifrån. Vände mig om och såg ett luciatåg vandra genom gallerian, uppför rulltrappor, förbi affärer och tillsist placerade de sig framför ett café där de sjöng vidare på fler sånger.

Det enda luciafirandet för min del, men det räckte bra, tyckte det var en kul grej. :)



(bilden är från min Mr Mobert!)


the projekt

Har haft möte med min lärare om projektarbetet - Hur det är att leva med bipolär typ 2.

Hon tyckte att det var bra det som jag gjort (och att jag skriver väldigt bra, tack för det, tar åt mig ;). Har svarat på första frågeställningen och skrivit en bakgrund. Nu återstår att svara på den andra frågeställningen plus de där andra delarna, sammanfattning, metod och diskussion, och det där.

Nu ska jag äta lunch, hej!

NOKIA

Jag har en ny mobil.

Jag köpte den i förrgår och jag tycker om den. Nokia X3 (tror jag att den heter). Den har hälften touch och hälften knapp-skärm. Den har 5 megapixel-kamera och guitar hero. Den har allt det där absolut där nödvändigaste, ni vet? Och till och med funktionen att man kan RINGA med den!

Tänka sig.



(Den.. det var väl ett tråkigt namn att kalla den. Borde hitta på ett namn till min nya kära Mr mobil.. Vad skulle det kunna vara? Hmm.. Mr Mobert! Japp. Där satt den. Som en blixt från klar himmel. Mr Mobert - Det är min mobil det)

buuu där,

egentligen hade jag ingenting särskilt speciellt specifikt att skriva om. jag bara skriver för skrivandes skull. för ovanlighetens, nej - vanlighetens skull.

Dagens leende;

På busshållplatsen. Jag satt och stirrade mitt ut i ingenting, eller mitt ut i snölandskapet (okejdå, bussterminalen täckt av snö) och då, mitt från ingenstans (okejdå, hon klev av bussen framför mig utan att jag såg det) dyker en snäll männniska från jobbet upp och jag rycks tillbaka till verkligheten och det blir lite skratt och lite utbytta ord och ett leende som dröjer sig kvar en stund efteråt.



.. en bild bara för bildens skull

dagens dagbok



Idag har jag konstaterat att jag är ungefär den sämsta i världen på att prata engelska, speciellt redovisa texter på engelska och få det att låta någorlunda förståeligt. Haka upp mig, prata några ord på svenska, skratta lite däremellan och så långa pauser. Tummen upp för mig (nej nej). Men faktiskt så.. så går man ju i skolan för att lära sig, inte sant?

Har jobbat i flera timmar också, och räknat till 118 julstjärnor i fönstren på i husen på vägen hem. Hörde på nyheterna förresten att The Ark ska splittras. Trodde nästan att dom redan gjort det, känns som dom funnits så jättelänge. Blev därför inte speciellt förvånad, och som Ola Salo sa, att musiken finns ju kvar, lever vidare. Det känns så med dom, tycker jag, att deras musik är tidlös och evig på något sätt.

Imorgon är det tandläkarbesök klockan kvart över åtta. Tjoho, väckning tidigt. Godmorgon i förskott.

Godnatt nu!

(vet du vad, förresten.. jag längtar litegrann tills jag köpt ny mobil. inte för att jag vantrivs med den som jag har nu, tycker faktiskt om möjligheten att kunna spela snake, och tycker om min finfina gammeldags rinsignal i we wish you a merry christmas-melodi.. men jag saknar att kunna ta bilder. det saknar jag, faktiskt)


I was born too late into a world that doesn't care oh I wish I was a punkrocker with flowers in my hair







when music really mattered and when radio was king
when accountants didn't have control
and the media couldn't buy your soul
and computers were still scary

and we didn't know everything



- Sandi Thom

dagen då jag fyllde tjugo år

Hallå där.

Sedan sist jag skrev (vilket var i förrgår) har jag hunnit med att fylla 20 vuxna år. Blev väckt av ja må hon leva-sång av mamma och pappa på morgonen. Öppnade paket som innehöll en färgglad kofta som jag önskat mig, och ett par gråa strumpbyxor med pyttesmå röda prickar på. Kunde inte somna om, så klockan 6.30 gick jag upp och började baka muffins.. och det blev bara just började. En timme senare ringde de nämligen från jobbet -Kan du jobba klockan 8? Japp, det kunde jag ju. Muffinsbaket fick ta en 6 timmars lång paus. Jobbade på ålderdomshemmet och därefter vandrade jag hem i snön för att fortsätta med bakningen. Jättegoda kaffe och sockerkanderade hasselnöts-muffins blev det!

Pluggade en del matte och fikade med chokladmoussetårta på kvällen. Svarade på gratulationer på ansiktsboken, läste det finaste grattiset här, och samtalade med en god gammal vän på mobilen. :)

Dagen tog slut klockan tolv på natten, då jag gick till sägs för att inta sömnen, första natten som jag inte var tonåring längre. Knas!

83

När man inte har en mobil med musik, och när man inte kan läsa en bok för att det är för kallt ute.. då får man hitta på andra saker att ägna sig åt påväg till och från jobbet.

Till exempel räkna hur många julstärnor som finns i fönstren på alla hus man passerar.

Ungefär en kilometer till jobbet och på den kilometern räknade jag till 83 julsträrnor. Mycket eller lite? Hmm, jag har faktiskt aldrig funderat på hur många stärnor som ryms på en kilometer, så kan inte ha någon åsikt där.. Men, det är ju någonting att undersöka, jag menar om man har långrtåkigt eller bara inte har en mobil med musik, eller inte kan läsa bok för att det är för kallt ute.. Då kan man roa sig med att undersöka om det är vanligt eller ovanligt, med 83 julstjärnor på en kilmometers sträcka.

coffe is a girls best friend

- mitt i prick-texten på min nya kaffekopp.

Dagen började med julklappsinslagning, julpyntning, duschning och lunchning, och mellan klockan ett och klockan två kom tjocka släkten för att fira födelsedag i förskott!

Fikade, åt chokladtårta, lekte kull och kurragömma, lyssnade på cornelis och moviestar, smetade in händerna i tomteögon, bland annat.  :)


godmorgon gott folk!

Idag är det min näst näst sista dag som tonåring
I övermorgon fyller jag tjugo.

stickat

Köpte två tröjor idag. En blommig och fin. En grå, stor och fin. Mysiga båda två. Second hand. Tycker om. Hundra kronor för båda två tillsammans, det gjorde inte köpet sämre precis, tvärtom!


ett löfte om att aldrig bli som dom


meningen som prickade rätt för minuten.

måla måla..

... hela dagen och så fram till jul, det tycker jag är kul!

mördar-anders det är jag, jag ska halshuggas idag, ta mej fan,






Såg Cornelis-filmen på bio idag, och jag tyckte om den, mycket.

På vägen hem trallade jag och mamma på några av hans låtar, jag är en fattig trubbadur, tralalallalaa..


mes

har ett leende på läpparna.

jag gick in på min och mina två gamla allra bästa vänners blogg, som vi skrev i när vi gick i åttonde klass (alltså.. 6 år sedan!). och jag kunde inte annat än att le när jag läste igenom texterna, den var bara så OSS, så knäpp!



(aj, får ont i magen av saknad av en gammal och god, försvunnen, tid)

hej, miss movienörd



En ung Jane Austen

Berättelsen om hennes liv. Hon lever tillsammans med sina föräldrar och syster, hon skriver romaner och hon blir kär.. En kärlek som visar sig vara omöjlig, på grund av pengar och olika samhällsklasser, som kunde förhindra förälskade par från att gifta sig med varandra, på det århundrondet..

.. och imorgon blir det bio! Ska gå med mamma och pappa på bio och se Cornelis-filmen. Bestämde redan innan den hade premiär, redan innan själva filmen var färdiginspelad till och med, att jag skulle se den när den kom upp på bio. Var nämligen med som statist i den. Historien är väl rätt så lång, men för att göra en lång historia kort.. Några statister var sjuka och jag befann mig på rätt plats vid rätt tillfälle.. En tjej kom fram och frågade om jag ville vara med på inspelning till en Cornelis Wreeswijk-film och jag tackade ja, såklart! Fick gammeldags kläder på mig, fixat hår och någon timme senare satt jag på en statistbuss påväg till Grönan (istället för på pendeltåget påväg tills skolan) och väl framme var det inspelning av en scen där Cornelis sjöng och spelade gitarr, på en scen. Stampade takten, log, klappade händerna och var med om några omtagningar. Hela proceduren tog hela dagen, så det var lunchpaus på en resturang däremellan, och så var det mycket lång väntan också. Men framförallt en upplevelse värd att minnas!


I'm in love



Fantastisk film!


Pride and prejudice
, eller Stolthet och fördom, som den heter på svenska.

Lve.


RSS 2.0