tack.
idag satte jag hjärtat i halsgropen och fick hjärtklappning i ungefär en halv minut, som var den längsta på länge och som tusentals tankar hann gå igenom hjärnan under.
mamma hade sprayat mitt hår med blekningsspray (ja, hade tänkt bli blond igen i sommar) på baksidan och ester var ute i sele. jag går in en liten stund och när jag kommer ut igen.. är selet på andra sidan staketet.. och ingen ester i det..
hoppar över staketet, tittar i buskarna, obehagliga tankar passerar genom hjärnan, går ner till vägen nedanför staketet, ropar på ester.. och hon kommer småspringande över vägen!
jag överdriver inte när jag säger att.. ja, hur ska jag beskriva? den paniken som jag kände i ungefär en halv minut som kändes som så otroligt mycket längre tid, och lättnaden som följde när hon kom springande.. ja. sjukt stor kontrast mellan dessa två, och ibland undrar man, verkligen på riktigt, om det är någon snäll där uppe som styr ens liv och dess händelser i positiv riktning ibland?
