Ellinor

Nu har jag packat färdigt. Puh! Det blev i sista minuten, men var så himla seg på att komma igång. Hur som helst.. Shorts, t-shirts, bikinis (en inhandlad så sent som idag) och annat somrigt ligger på plats i resväskan nu för att följa med till Gran Canaria.

Hej sol!




har börjat minnas mina drömmar igen. det tog en paus ett tag, minnet från natten, men nu har det kommit tillbaka. det är kul att minnas, men inatt drömde jag så konstigt, så verkligt, det kändes verkligen när jag vaknade. jag drömde.. att jag och några vänner var på en krog. när vi suttit där ett tag får jag syn på en person som hade en stor plats i mitt liv i ungefär ett år. denna person sitter vid bordet bredvid med sina kompisar. när vi varit där en stund, hamnar vi vid samma bord. men när jag sätter mig i samma soffa som honom, får jag tydligen inte göra det för han säger att det blev så likt som det var förr, och jag ville ju inte ha det så.. när jag tycker att det var lite töntigt tänkt, att jag inte får sitta i samma soffa, men i fåtöljen en halvmeter ifrån, blir han typ.. ledsen och sur, och han försvinner med sina kompisar. samtidigt får jag ett samtal om att jag missat en operation.. ber om ursäkt och känner mig dum, men får en ny tid på en gång.. åker iväg till operationen, som går ut på att få en slang nerkörd i halsen, ner i knät, för att typ undersöka om det har någon skada och om jag kommer få problem att gå med benet i framtiden..

den kändes så himla verklig, den drömmen. men varför drömmer jag så? varför drömmer jag om personer som jag, faktiskt, inte tänker alls mycket på längre? drömmar är väl det undermedvetna? kanske finns minnen och allt sådant, kvar i det undermedvetna utan att jag tänker på det dagligen, men att det kanske inte riktigt är färdigttänkt ändå trots allt, och därför kommer tankarna och minnen upp i drömmarna istället?