Mitt drömyrke.
Att arbeta som konstnär, är det en dröm för dig?
En dröm, ja. Det blev så glasklart, hon satte ord på det, hon beskrev den där längtan, den där tanken inom mig, viljan att vara där jag inte är just nu. Som en dröm. Mitt drömyrke. Som när man var liten och fick frågan -vad vill du bli när du blir stor? Man kunde svara vad som helst, oavsett det kändes uppnåeligt eller ouppnåeligt. Vägen dit var inte viktig, utan det var viljan, vad man ville bli, som spelade roll.
Man pratar inte så riktigt idag, när man är vuxen. Om drömyrken. Man glömmer bort, vad man drömmer om, mitt i all strävan, alla måsten, allt runtomkring som säger att -om du vill, då kan du! Glömmer bort drömmen, för att det känns så svårt, så misslyckat, för om jag vill då kan jag ju, så varför är jag då inte där jag vill vara, just nu?
Ibland måste man tillåta sig att drömma, utan att tänka ut en strategi, utan att tänka ut en väg att uppnå målet.. Ibland är det så skönt att bara få tänka -det här är vad jag drömmer jag om, min dröm är att bli konstnär, att arbeta som konstnär, att någon vill ha mina bilder, att utvecklas, att ha en utställning, flera utställningar, en liten ateljé, att illustrera till böcker och till tidningar, att få rita och måla och att någon vill ha det, att det uppskattas och gillas och är meningsfullt även för andra, mina bilder.
Ibland måste man tillåta sig att drömma, utan alla måsten, allt logiskt tänkande omkring, vilka vägar som leder vart och framåt. De kan få vila ibland.
Ibland måste man bara få drömma.
... för om man glömmer bort drömmen mitt i allt det där, hur ska man då ens ha möjligheten att göra den verklig, hur ska man kunna uppnå drömmen, om den blir suddig mitt i alla tankar kring den?
"drömmar är allt, och kan va allt som behövs" som lasse lindh sjunger i en låt som jag lyssnade på för år och dar sedan.
Drömmar är allt och kan va allt som behövs.
