IGEN!
mohaha.
nu är jag tillbaka igen. tänkte skriva några meningar, för kom på att det är nog rätt så viktigt ändå, inte för världen, men för mig, att ha den här platsen kvar, som är bara min, där jag bestämmer, vad som ska stå, vad som ska vara.
idag har vi teckant. och målat.
tecknat med blyerts med blicken ovanför papperet, och på eftermiddagen målade vi med akryl, stilleben på tekannor som första uppgift, eller övning, eller vad man nu vill kalla det.
efter middagen gick vi upp till ateljén igen, några i klassen. målade lite mer på tekannorna och sedan ett ansikte.
varför det är så vikltigt att fortsätta skriva, lägga in lite bilder då och då, är mycket för att jag vill inte glömma den där kraften, den där verkliga meningen med målandet, den där regeln som inte finns, den där sanna regeln att det inte finns några rätt eller fel, det finns ingen sanning som heter perestationsångest inom måleri, det finns bara en skapare och en iakttagare och om verket binder samman dessa två, på något vis, förmedlar någonting, då är det rätt. då är det precis så rätt det kan vara.
så tycker jag, från mitt hjärta.
jag vill lära mig mer, jag vill utveckas, få mer möjligheter och allt däremellan, få måla på lektionstid och drunkna i bilden, och just därför, just därför.. är det viktigt, att ibland stanna upp, tänka en mening eller två, känna efter, den där kraften, så att den får syre med jämna mellanrum.
nu ska jag bege mig till norra flygeln, mitt hem (ja, mitt hem, faktiskt) och där ska vi äta svampmackor!
ha det fint.
nu är jag tillbaka igen. tänkte skriva några meningar, för kom på att det är nog rätt så viktigt ändå, inte för världen, men för mig, att ha den här platsen kvar, som är bara min, där jag bestämmer, vad som ska stå, vad som ska vara.
idag har vi teckant. och målat.
tecknat med blyerts med blicken ovanför papperet, och på eftermiddagen målade vi med akryl, stilleben på tekannor som första uppgift, eller övning, eller vad man nu vill kalla det.
efter middagen gick vi upp till ateljén igen, några i klassen. målade lite mer på tekannorna och sedan ett ansikte.
varför det är så vikltigt att fortsätta skriva, lägga in lite bilder då och då, är mycket för att jag vill inte glömma den där kraften, den där verkliga meningen med målandet, den där regeln som inte finns, den där sanna regeln att det inte finns några rätt eller fel, det finns ingen sanning som heter perestationsångest inom måleri, det finns bara en skapare och en iakttagare och om verket binder samman dessa två, på något vis, förmedlar någonting, då är det rätt. då är det precis så rätt det kan vara.
så tycker jag, från mitt hjärta.
jag vill lära mig mer, jag vill utveckas, få mer möjligheter och allt däremellan, få måla på lektionstid och drunkna i bilden, och just därför, just därför.. är det viktigt, att ibland stanna upp, tänka en mening eller två, känna efter, den där kraften, så att den får syre med jämna mellanrum.
nu ska jag bege mig till norra flygeln, mitt hem (ja, mitt hem, faktiskt) och där ska vi äta svampmackor!
ha det fint.
Kommentarer
Trackback
