tacka nej, nej tack
åh. vad jag inte tycker om. att tacka nej. när de ringer. från. jobbet.
tycker verkligen verkligen verkligen inte om det. känns inte. bra.
jag ringde dit igår. för att det inte skulle bli såhär. att jag skulle vara tvungen att tacka nej igen. men det blev visst missuppfattning med tider. hoppas hoppas hoppas att det inte gör någonting. det var ju bara missuppfattning. menade förmiddagen. uppfattades som eftermiddagen. ringde idag. nej tyvärr, tisdag eftermiddag kan jag inte jobba. ju.
tycker inte om att tacka nej. för jag vill faktiskt jobba, så mycket som möjligt. för flera anledningar.
dels. för att pengar behövs för att jag vill vidare, i tillvaron, i livet.
dels. för att jag trivs (och så fort jag skriver ordet kommer den där känslan av rädsla, som gör att det tar emot att skriva ordet, för att på något sätt känns det som att när det skrivs ner, dokumenteras, läggs fram så tydligt, då är det som att det ska spricka och försvinna.. tappa innehållet, tappa magin, det där vackra, det där positivt laddade - rädslan att det ska försvinna så fort ordet skrivs, den gör att det blir som ett motstånd, att förvandla den bra känslan till ett ord).
i alla fall. så känns det, så som jag skrivit nu.
tycker verkligen verkligen verkligen inte om det. känns inte. bra.
jag ringde dit igår. för att det inte skulle bli såhär. att jag skulle vara tvungen att tacka nej igen. men det blev visst missuppfattning med tider. hoppas hoppas hoppas att det inte gör någonting. det var ju bara missuppfattning. menade förmiddagen. uppfattades som eftermiddagen. ringde idag. nej tyvärr, tisdag eftermiddag kan jag inte jobba. ju.
tycker inte om att tacka nej. för jag vill faktiskt jobba, så mycket som möjligt. för flera anledningar.
dels. för att pengar behövs för att jag vill vidare, i tillvaron, i livet.
dels. för att jag trivs (och så fort jag skriver ordet kommer den där känslan av rädsla, som gör att det tar emot att skriva ordet, för att på något sätt känns det som att när det skrivs ner, dokumenteras, läggs fram så tydligt, då är det som att det ska spricka och försvinna.. tappa innehållet, tappa magin, det där vackra, det där positivt laddade - rädslan att det ska försvinna så fort ordet skrivs, den gör att det blir som ett motstånd, att förvandla den bra känslan till ett ord).
i alla fall. så känns det, så som jag skrivit nu.
Kommentarer
Trackback
