jag är du, du är jag

så står det. lite överallt. på väggar. på stora tavlor. i kanten till taket. på gymnasieskolan. där jag sitter nu. och har blivit kvar ett år lite för lång tid.

men. jag tror. att det är viktigt. att se sambandet. komma ihåg, ibland påminna. om varför. det är som det är. inte fastna i gammalt. men ändå, minnas och se samband. annars. är det så lätt. att vantrivas och känna att det är till helt utan anledning. så är det ju, inte. det finns en framtid. det finns ett förflutet. och på grund av dessa två, både det som varit och det som komma skall, så ser det ut som det gör idag. men idag är inte alla dagar - nu är inte för alltid.

därför. sitter jag i alla fall här just nu. som en utdraget lång skolgång. och läser på texten på väggen. ännu en gång. att jag är du och du är jag och jag minns första gången jag läste den och förstod innebörden i orden. nu har det läst så många gånger. att själva meningen liksom.

runnit ur.

(egentligen finns ju meningen kvar i orden. men. den känns inte. så som den gjorde. då)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0