mes

har ett leende på läpparna.

jag gick in på min och mina två gamla allra bästa vänners blogg, som vi skrev i när vi gick i åttonde klass (alltså.. 6 år sedan!). och jag kunde inte annat än att le när jag läste igenom texterna, den var bara så OSS, så knäpp!



(aj, får ont i magen av saknad av en gammal och god, försvunnen, tid)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0