Ellinor

egentligen hade jag ingenting särskilt speciellt specifikt att skriva om. jag bara skriver för skrivandes skull. för ovanlighetens, nej - vanlighetens skull.

Dagens leende;

På busshållplatsen. Jag satt och stirrade mitt ut i ingenting, eller mitt ut i snölandskapet (okejdå, bussterminalen täckt av snö) och då, mitt från ingenstans (okejdå, hon klev av bussen framför mig utan att jag såg det) dyker en snäll männniska från jobbet upp och jag rycks tillbaka till verkligheten och det blir lite skratt och lite utbytta ord och ett leende som dröjer sig kvar en stund efteråt.



.. en bild bara för bildens skull